Vouges Oakley "Erik"

I dag vill jag skriva om Erik, eftersom hans ägare Elisabet har skrivit och berättat om hans liv på "Tiny Friendly Friend´s.
Jag blev erbjuden Erik som ettåring, efter att jag studerat hans stamtavla åkte jag ner till Vouges för att titta, jag var ute efter en hane speciellt med bra bakställ, och det har han, det var som det travade förbi en schäfer när han kom susande.
Det var inte svårt att bestämma sej utan Erik åkte med hem till mej redan samma dag. Ett cert har han också fått.
En valpkull har han fått här, tyvärr blev det alldeles för mycket vitt på valparna, 4 valpar, två pirater och nästan den tredje också, den fjärde, en hane var fin, det ligger mycket vitt i linjerna på mina hundar och det här passade helt enkelt inte.
Någon enstaka valp med för mycket vitt har han fått med andra tikar i andra linjer, annars har han fina avkommor. Väldigt fina kroppar och rörelser ärvde han ner.
Men jag köpte ju honom för att ha en hane till mina egna tikar...........

Efter att jag bytt många tankar fram och tillbaka, med hans uppfödare, bestämde jag mej för att lämna honom till Elisabet, hon har ett stort intresse för utställning och Erik är en trevlig hund att tävla med. Han fanns ju tillgänglig för avel om jag skulle ändra mej.
Det viktigaste.......jag visste att han skulle få det bra.


Det är ju märkligt det här med hans hjärtintyg !
Blåsljud eller inte, han har ju inget blåsljud, men vet. säjer
kanske ett på gång till nästa gång !!!
Det hela gör mej förvirrad.


Själv var jag för några år sen inne med en tik och fick av vet. veta att hon hade till 90% blåsljud, jag ettrade till i min diskussion med vet. när jag frågade varför det inte var 100% säkert,
så vi bestämde att nu tar vi ett ultraljud.

Nilfors kom till Karlstad efter någon vecka och jag stod där först och nästan bankade på dörren, så otålig att få detta gjort eftersom det till råga på allt var ett fyra årsintyg det gällde och jag hade sparat en valp efter denna tik, som jag ansåg hade så bra hjärtlinjer, det fick bara inte vara sant.
Nilfors konstaterade direkt att det var INGET blåsljud utan ett naturligt men lite starkare ljud än genomsnittet.
Nästa gång efter ytterligare 8 mån. hon skulle ha ett hjärtintyg, samma visa, först en vet. som säger blåsljud, då begärde jag in en till vet. som lyssnade på henne och även den säger blåsljud, jag begär ultraljud igen, som verkligen inte är gratis.
Otålig väntan........ Nilfors kommer en gång i månaden till Karlstad, han konstaterar återigen att det är inget blåsljud och kallar in de vet. som undersökt henne och förklarar hur det ligger till, nu började jag bli måttligt irriterad.
Nästa gång efter 8 mån. igen, och hon ska ha ett nytt intyg, då åker jag till en annan vet. jag säger inget före utan står med mitt hjärta i halsgropen, ganska snabbt får hon en klapp på rumpan av vet. som betyder "det här låter bra gumman" då berättade jag historien om henne och han lyssnade för säkerhets skull en gång till "det låter bra"............ Vad ska man tro !!!!!!!!!!!!!

Hunden lever och är än idag frisk men fick bli sällskapshund och ska inte ha några mer valpar, hennes dotter fick också bli sällskapshund.

Jag resonerade så här : Jag har idag flera cavalierer i min uppfödning så jag ska inte gå vidare på de här hundarna i mitt avelsarbete, tänk om avkommorna hamnar hos uppfödare som inte tänker på att ta ultraljud på såna här hundar,......... ja då har vi flera cav. som hamnar i facket "blåsljud".

Vad får vi ut av det här då ?
Jaaa, jag tänker i alla fall ta ultraljud så fort någon av mina hundar får diagnosen blåsljud, om det är en relativt ung hund som har avkommor.
De tikar som Erik har valpar med, är tikar som har starka hjärtlinjer så jag hoppas att det kommer att hjälpa valparna.
Ingen går säker utan det kan dyka upp blåsljud i vilka linjer som helst men risken måste vara mindre om man håller på de statistiskt starka linjerna, gallrar man även bort gränsfall så har man gjort det man kan.

Stor kram till Elisabet och Erik.