söndag 3 maj 2009

En egen liten värld.

Under en period av mitt liv ca.10 år var jag och Göran Biodlare på hobbynivå.
Det är spännande kan jag lova !
Vilken diciplin, ordning och reda det är på dessa små djur, det är svårt att fatta, förrän man riktigt studerar dem. Det är en fantastisk värld i ett bisamhälle.

När våren har kommit så vill jag gärna minnas tillbaka, nu när krusbärsbuskarna blommar, som är ett speciellt tecken för en biodlare.

Jag brukade köpa nya Drottningar vart 3 dje år, de kom på posten i en liknande liten tändsticksask, då kostade de 150 riksdaler, undrar vilket kilopris det blir. Haaahhhaaa.........
Drottningarna var då märkta med en liten färgklick på ryggen, år 1988 var den röd, det är en femårs märkning som går runt hela tiden och åren därpå var färgen i tur och ordning grön, blå, vit, gul sen börjar det om igen.
Det är sååå spännande att öppna kupan och leta efter den lilla färgklicken, och se var drottningen befinner sej.
Att få in en ny drottning i ett samhälle är en konst eftersom det bara kan leva en enda drottning i varje kupa, och den nya ska accepteras av alla som bor där. Finns det två drottningar i samma kupa ger en av dem sej iväg med alla flygfärdiga bin och bildar ett nytt samhälle, det är det som kallas "svärmning".
Det vill vi människor förhindra eftersom det då försvinner så många bin som arbetar med att samla in nektar och pollen.
De egna drottningarna som föds i kupan måste man ta bort eller flytta till en egen kupa annars blir det innavel, då blir de mer aggressiva, vart tredje år är det lagomt att tillsätta en ny drottning.
Drottningens enda uppgift är att lägga ägg.


Det finns olika raser i bivärlden, vi satsade på extra snälla bin.
Det var så roligt när Jonas och Fredrik kom in och berättade: -Mamma vi såg våra bin i dag hemma i Jockes blommor!
Ja så var det, för våra bin var extra gula i färgen, därför lätta att känna igen, och det hade pojkarna lärt sej. Vildbin är nästan helt svarta.


En av binas största fiende är myran, om myrorna hittar till kupan då är det kört, de äter upp både honung och bilarver, bina kan inte försvara sej för det finns inget att sätta gadden i, myrorna har för små kroppar.
Då får människan hjälpa till, vi placerade varje ben till bikupan i en fiskbulleburk fylld med sletolja, sen såg vi till att inget gräs eller buskar kunde användas av myrorna som bro till kupan.

1 kommentar:

  1. Svärfar hade bi som skulle stödmatas med sockerlösning som kokades på spisen.Han silade "honingen" i köket å det var överallt till slut.När sedan "honingen" skulle tappas upp på burkar, var det inte alltid som han träffade rätt å då blev det en "aning" klibbigt i hela köket!Stackars svärmor!

    Ha det gott!

    SvaraRadera