En vessla med hästminne.

Det första Lotta gjorde när jag släppte henne i trädgården nyss hemkommen från Köping

var att försvinna...........
HJÄÄLP tusen tankar genom mitt huvud, men som den gazell jag är så svingade jag mej över staketet och rusade till den punkt jag såg henne sist
då såg jag något vitt i hallonlandet, där hade hon hoppat upp på "sin" sten som hon använder för att räcka upp och äta hallon, glatt viftande på sin svans, såg hon ut att skratta åt mej.
Tänk att hon kom ihåg.......och vilken tur att det fanns hallon just nu när hon kom tillbaka.

Mötet med de andra hundarna gick bra, men Tea som inte var här när Lotta flyttade henne var hon tvungen att tala om för att "Från och med nu så är det mina regler som gäller och jag tar över ledarskapet i flocken".
Tea som är en mjuk och vänlig själ hade inget att invända.

Inför dagspromenaden med Lotta får jag samla mej och ta ett djupt andetag, efter en km så har hon lugnat sej och är samarbetsvillig, träningen går bättre dag för dag.

Jag har funderingar att inför Ransätersutställningen be Kari släppa av mej någonstans vid Klarälvens strand så promenerar vi , jag och Lotta sista biten.