Sådan mamma, sådan son.

Fläderlyckans Ingo
"Lakritz"

Igår fyllde han ett år.

Han är clownen här hos oss, jag slutar aldrig förundras över denna lilla hund som är så uppfinningsrik.

Här kommer den senaste grejen.

Försök att se detta framför dej:

Hundarna skäller som galningar, hoppar rakt upp i luften och tittar sej runt, springer på bakbenen och är alldeles tokiga, många tankar far runt i mitt huvud när jag kastar mej mot dörren och snubblar ner för trappan,vad händer, HUNDTJUVAR är min första tanke eller är det en okänd hund här, ett rådjur som hoppar över trädgården, har en av mina kommit ut eller.......

När jag kommer ut....... blir alla sååååå tysta och blickstilla, precis som jag ropat "förstenad" ingenting konstigt hörs eller syns.

Märkligt.

Jag haltar in med min vrickade fotled och drar en ramsa om tokiga hundar.

Hinner knappt in förrän allt börjar igen, men nu smyger jag ut och studerar grundligt.

Mitt i allt skällandet så hör jag ett skall som jag inte känner igen alldeles dovt som om någon "buktalar" och det är lilla Lakritz, "men kära nån huuuur kan du låta såååå " jag skyndar dit,

..... då har han en liten grankotte i munnen och samtidigt så springer han runt och försöker skälla, skitglad att få med sej de andra som inte fattar någonting utan "hör en okänd hundröst" mitt ibland sej men inte hittar hunden !!!!

Lakritz (och jag) tycker detta är en kul grej och numera samlar han ca.fem hundmatskulor i munnen vid matdags, samtidigt går han runt och "pratar" med mej.

Elsie hans uppfödare berättar att hans mamma gör precis likadant.

Härliga älskade hundar, vad roliga ni är !